Byn består egentligen av två olika byar: Stor- och Lillsocklot, även om de idag räknas som en och samma by.

Byn var stor, vid nyskiftet utgjorde baslinjen 23 km och bredden av byns område var ca. 6 km - i det gamla Socklot fanns runt femtio bönder.

Även stora skogsområden hörde med till byn. I storskogen, ”Myron” kunde man gå lätt gå vilse, men där fanns det rikligt med vilt för jägaren och bär för plockaren. Ett annat väldigt skogsområde var ”Heidi”. Där brändes tjära och kol och den skogen gav stora inkomster åt byns invånare.

Invånarna i Socklot livnärde sig i huvudsak av jordbruk, men även boskapsskötsel. En tid hade man också ett eget mejeri i byn. Eftersom Socklot ligger nära havet, har det alltid funnits yrkesfiskare i byn och också bönderna hade någon ryssja och några skötar och fiskade vid sidan av jordbruket.

Utöver detta har man också i byn haft båtbyggeri och tillverkande av kyrkslädar, dessa verksamheter hade gott rykte långt förbi den egna sockens gränser.

Många bondsöner emigrerade till USA, Kanada och Australien. När hemmet blev för trångt, lånade man respengar och reste över till de stora möjligheternas land. Socklotborna reste ofta till Oregon i USA och de flesta i byn har någon avlägsen släkting i "Amirika"

Socklotborna var religiösa. Ända till år 1607 hörde Socklot till Pedersöre storsocken. Eftersom Socklot by låg på endast 15 km avstånd från Pedersöre besökte socklotborna ganska ofta sockenkyrkan. Till kyrkan färdades man promenerande längs kustvägen eller med båt sjövägen. Om man av någon anledning inte kunde bege sig till kyrkan, lästes söndagsevangeliet i hemmet. Barnen fick lov att hålla sig inomhus under gudstjänsttid.

Sedan kyrkan på 1500-talet övergått från katolicismen till den lutherska läran, blev kyrkobesöken för byborna av större betydelse. Det svenska språket gav prästens predikan ett betydelsefullare innehåll, särskilt sedan bibeln och andra kyrkliga böcker kunde läsas på folkets eget språk.En viktig sak var att prästen också läste upp kungörelser, en officiell nyhetsförmedling till församlingsborna den tiden.

Sedan Nykarleby stad grundades 1620 kom Socklot by att tillhöra Nykarleby landskommun. Då Nykarleby stad sedan växte till en betydande sjöfarts- och handelsstad, kom givetvis staden att påverka och prägla livet i Socklot.

I Socklot byggdes gårdarna i en våning med en framstuga, stuga och en eller två små kamrar. De flesta gårdarna i Socklot stod vända med långsidan mot vägen, en ganska typisk radby. Mitt i byn stod gårdarna mycket nära varandra och det hände någon gång att hela gårdar brann ner.

I vinkel med mangården byggdes ladugården med ena kortsidan mot vägen. Ladugårdarna med de höga stensocklarna visar att här bodde välmående och företagsamt folk.Mitt emot ladugården fanns på de flesta ställen stallbyggnaden, omfattande stall, bod och loft. På loftet bodde gårdens flickor eller tjänarinnor under sommaren. På andra sidan byvägen låg vedlider, redskapshus, tröskhus och spannmålsbod. Detta byggnadssätt gällde framför allt Storsocklot, Lillsocklot by var byggd i gårdsgrupper efter hemmansnumren.

Från 'Socklot' av Thure Sandvik, i 'Den Österbottniska byn'

Bygatan i Socklot

Bygatan vid Lassas

Socklot bykärna