Grisselören

Grisselören

Omkring 3 km från Socklot by ut mot havet ligger Grisselön, med sin fiske/båthamn. Från hamnen seglade man förr till havs till de olika fiskeplatserna. Idag finns hobbyfiskarna kvar, och ur frysboxarna vid Fiskehallen kan man ofta köpa nyfångad strömming, abborre och sik för en billig penning!

På Grisselön byggdes först fiskarstugor, och senare sommarvillor. Idag är Grisselören ett populärt och tättbebyggt villaområde och sommartillhåll för bysborna.

Läs mer om Grisselöns historia hos Nykarlebyvyer. Bilder från byns Grisselöfester hittar du i vårt galleri.

Akvarell av Josef Herler

Grisselö kiosk

Under sommaren sköter ungdomarna i SUF om den lilla kiosken i hamnen.

Här kan du njuta av en svalkande glass!

Kiosken är öppen:

vardagar 16 - 20

lördag-söndag 15 - 20

med viss väderreservation.

Hällgrund

Socklothällan och Hällgrundet är två små sammanvuxna klippöar som i fint väder kan ses från Grisselören. Speciellt båken avtecknar sig mot horisonten, ett åttkantigt trätorn 21,5 meter högt som uppfördes år 1824. Bredvid båken finns en lotsstation. Lotsverksamheten upphörde på 1950-talet men på klipporna i hamnen kan man fortfarande se lotsars inristningar vad gäller vattennivån. Idag finns privata sommarstugor på den lilla ön.

Hällgrund är en så kallad kulturmiljö av riksintresse och den intresserade kan läsa lite om öns historia bland annat på Museiverkets sidor. Fotoklubben Knäppisarna har gett ut en bok med vackra bilder från Hällgrund.

Foto: Lenita Järn, från skolans utflykt i maj 2019.

Grisselön

Ett skär med kummel berg o. sand

Har stigit upp ej långt från land

Ett fågelpar där byggt sitt bo

Ett grisslepar jag skulle tro

Med tiden samlat ännu fler

När skäret stiger mer och mer

Det blir så stort det blir en ö

Där växer skog, där man slår hö

Vad namn skall denna ö nu ha?

Jo, Grisselön det blir nog bra.

Ty, den som först där slog sig ned

Det är nog den som namnet ger.

En stormig dag vi kryssar ut

Från Grisslöns hamn med revad klut

Vi gör ett drag mot Mickels berg

Det, liksom Lodön, har röd färg

Ännu ett slag, sen ta´ vi land

På Grisselön; dess södra strand

Vi går längs stranden, går mot norr

Där sanden nu är varm och torr

På rödberget vi stiger opp

Och blickar över skär och glopp.

Där närmast har vi Tackelgrund

Där bortom bråten, Salstens rund.

Den liknar kanske allra mest

En gammal sadelbruten häst.

Där långt i havet är en häll

Som hägrar mången sommarkväll

Den kallas Hällan, och ej mer

Mot detta håll vårt öga ser.


Från Hällan mot sydväst, där ha

Vi holmar, som ni känner bra.

Som barn ha alla rest dit ut

När dagens glam och lek var slut,

Ty Fjäderholmarna det är,

Och Per-Matts sten den finns ock där.

Där söderom är Torsöns land

Där åskans gud slår ner ibland.

Här närmare är Larshälls berg

Och Sandöns bank i grågul färg.

Och där är Käpparlod i öst

Det är kanske, bland bergen störst.

Och sen mot Pedersöre rå

Där se vi Vädön gränsvakt stå

Och Nätön här på uppnå

Och sist, här nära Häuran kom.

Allt lågland nu, var hav och sjö,

Som kringflöt varje nyssnämnd ö

Men många sekler ren förgått

Sen Grisselön sitt namn har fått

Av Socklot skärgård är blott kvar

Det som vi här för ögat har.

När Grisselö blev fasta land

Blev det befolkat efter hand

Ett bolags stuga byggdes opp

Där låg man sedan kropp vid kropp,

Ty lång var vägen hem igen

När mest till fots man gjorde den.


Nu tar det blott en liten stund

Att köra hem och ta en blund.

Man bar sin mat för veckan lång

Till Grisselö allt på en gång

Det ingen sötmjölk vara lär

När man sju kannor surmjölk bär.

Nu får man mat här, i butik

Så förr och nu är ej sig lik.

Men fick man mera fisk nångång

Ett ilbud var då strax på språng.

Man skulle hämta hästen ner,

Men nu man sällan hästen ser.

Per telefon går allt så lätt

Och hästens roll tar bilen slätt.

Med brasors sken och talgdanks ljus

Man lyste upp sitt lilla hus.

Nu duger inte ens Petromax

Och stora fina ljus av vax,

Ty det som fordom var en dröm

Blev verklighet, elektrisk ström.

Vad skulle väl de gamla tro

Om de steg upp från gravens ro

Och såg hur fiskaren nu har,

När nästan intet mer är kvar

Av gamla tiders bruk och skick.

En chock, jag tror de alla fick.

Evert Wikström, Österbottniska Posten aug. 1955. Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.